Så vart hon ensam kvar vårna lilla Cromiz.
Ja jag känner att jag vill berätta detta nu då jag fått många mail
om varför jag/vi mår så dåligt.
Hade inte tänkt att skriva om detta men det kanske
känns lättare efter att jag nu gjort det.
I tisdags fick Elvis och Gizmo komma till katthimlen.
Och det var nog det värsta jag gjort hittills.
Elvis hade blivit dement och Gizmo började bita
av sig pälsen och båda mådde inte så bra.
Så vi valde att de fick lämna jordelivet.
Man får inte vara egoist, klart man vill ha dom kvar
men man får tänka på katternas bästa.
Vill inte ge dom en massa mediciner heller.
Så nu hoppas jag att ni förstår att vi inte alls mår bra.
Nu letar ju Cromiz efter "grabbarna" fast det blir bättre dag
för dag hon lockar på dom med sitt lilla späda jamande.
Önskar er alla en fortsatt fin torsdagskväll
Hulda
22 maj 2014 17:13
Men fy vad tråkigt. Ni gjorde rätt mot era kära kattor att ni lät dem slippa för som du säger, man får inte vara egoistisk i den situationen. Man måste ju någon gång skiljas från de kära djuren och det är så svårt. Kram på dig !!! Tänker på dig naturligtvis !!
Kram till dig !!
prilyckans
22 maj 2014 17:26
Så tråkigt, klart vi vill ha dom kvar våra fyrfota barn, men dom får ju inte lida, det gör så ont varje gång man måste följa dom på den sista resan, dina kissar har haft ett bra liv, Kram
http://bloggplatsen
agge
22 maj 2014 18:55
Men usch,vad jobbigt o hemskt. Men ni gjorde det rätta för kissarna, de slipper lida. Men jag har själv två katter 13 o 12 år o jag fasar för den dagen....hemskt är vad det är. ..
styrkekram från mig..
Lena S
22 maj 2014 19:00
Tråkigt när det blir så.:-(
Kram
Ruth
22 maj 2014 19:06
Så tungt och trist, men du gjorde dem en tjänst när dem fick somna. Tomheten som blir går inte att beskriva, men tiden läker alla sår, så som det så fint heter. Du får skaffa en ny kompis till Cromiz, men vill tro att hon får extra omsorg och tröst av er, ni tröstar varandra. Ni får en tröstekram av mig
http://bernamis.bloggplatsen.se
Rosie
22 maj 2014 19:08
Usch det är hemskt att behöva ta sådan beslut för sina älskade djur.familjemedlemmar
Vi har två katter här som inte mår så bra, men jag har så svårt att ta beslut om att låta dem vandra vidare till regnbågslandet. Maken har accepterat fakta och jag vet ju att det är ett måste också. De är kanske inte så gamla än, honan är 9 år och hanen är 7,5 år. Men hanen har stora problem med sin ena höft och honkatten har problem med stämbanden, kan inte prata längre. Sedan är jag som du och vill inte proppa i dem mediciner för att JAG vill ha dem kvar.
Så jag förstår att ni mår dåligt som gjort verklighet av det jobbiga
Kramar om
Malin
22 maj 2014 19:26
Åh vad tråkigt , jag beklagar förlusten av två av era fina familjemedlemmar,men så skönt att läsa att ni såg till deras bästa <3
Dom har det bra och leker med varandra där uppe nu!
Skickar en stor bunt med styrke kramar.
http://starchild88.bloggplatsen.se
Yvonne Lunde'n
23 maj 2014 08:19
Ett väldigt tungt beslut att ta, när man ska låta sina pälsklingar lämna detta livet. Vi gör det av kärlek och omtanke för deras skull. Massor med tröste- och styrkekramar till er.
ansepanse
23 maj 2014 10:49
<3 <3 <3
jag vet precis hur svårt sådana saker är, vi har haft ett antal vovvar som vi varit tvungna att ta sådana beslut om, det är fruktansvärt svårt och jobbigt
stackars lilla fina Cromiz som heller inte förstår vart de andra två tagit vägen
styrkekramar i massor <3
http://kinaguld.blogg.se